Vi avbryter den olidliga bloggtystnaden med ett meddelande! Sara håller just nu på att sätta den sista lilla biten väv (slätväv kan vi väl kalla det) på gamla norrvägen 45. Det är ett oändligt antal timmar som vi har ägnat åt att skrapa bort 50 års tapeter och strukturväv för att nu kunna sätta spiken i kistan. Gamla norrvägen har släta väggar! Inte helt sant. I gästrummet/trumpet- och trombonrummet har vi inte tagit ner den gamla väven. Den får sitta kvar som ett slags monument över svunna tider. På tal om svunna tider. Igår fick Sara prata med en dam på sådär 80 år som kom förbi och berättade om hennes barndom och att "Gun-Britt Persson" hennes kompis bodde här. Det var ljusa minnen. Gun-Britt Perssons pappa var målare (förmodligen hans tapeter vi har skrapat ner). Man hade små målade korgar på den tiden. Och när man kom med dem till Gun-Britt Perssons mamma fick man stoooora tunna pepparkakor. Gun-Britt Perssons mamma bakade de goaste och tunnaste pepparkakorna i stan. Den visa damen gav oss också en del kloka ord på vägen. "ni kommer absolut inte ångra att ni skaffar fjärrvärme" och "grannarna får stå ut med att ni gräver" och "tar man bara lite i taget så..".