Det finns många såna här "jag borde" i livet. Ännu fler när man håller på att renovera ett hus. Surdegar helt enkelt. Vi har länge känt att vi borde ta och slänga ut en annons på blocket så att vi kanske kan bli av med alla gamla vitvaror så att vi kan få lite ordning i gararaget så att... (här följer en hel rad av varandra beroende positiva effekter, hoppar över några), så att vi blir klara med huset och lyckliga i alla våra dagar.Plötsligt utan några omsvep la vi blocketstrategiskt inför helgen in en annons. Några halvsvala frågor kom på mail till det plötsligt hände. Jag stod och lagade mat. Telefonen ringer, känner att det kan balla ur, har ju inte riktigt vant mig vid att det är 400 V på spishällen och bra mycket bättre drag. Telefonen ligger längst bort, har inte riktigt vant mig vid att vi bor dubbelt så stort. Matlagningen uppehåller mig, telefonen ringer tredje gången. Jag springer, kastar mig över sängen, slår i smalbenet, skriker lite samtidigt som jag svarar och låter konstig. "Hej, jag heter [förnamn] [efternamn]. "Försäljare" tänkte jag och kom till att tänka på spisen. Det var ju fortfarande inte ett löst roblem. Springer tillbaka samtidigt som jag liksom "hör under vatten" något om "blocketannons". Tillbaka vid hällen: Det flyter sådär en halv liter vatten över hela hällen. "Jaha, vitvaror, det stämmer, jag har inte riktigt lärt mig mina nya. Allt kokar över, kan du ursäkta mig en liten sekund?"Det visar sig att killen köper rubbet och kommer och hämtar det samma kväll. Lycka! Verkligen.