Vi kämpar ständigt emot det här med konsumtionssamhället. Saker man vet att man egentligen inte blir en bättre människa av, men som man ändå inte kan låta bli. Vi har visserligen spenderat extremt mycket pengar det senaste halvåret, men när det kommer till prylar har vi klarat oss ganska bra. Vi har inte köpt en enda möbel sen vi köpte huset! Slå det om ni kan...

Symbolen för lycka och framgång vid sidan om den kromade juicepressen är förstås platt-TV:n. Den är framförallt ett bevis för att fåfänga går framför funktion, för hur du än vänder och vrider på det så är bilden sämre än på de gamla tjocka TV-apparaterna. Det man kan få av en platt-TV är ont i huvudet för att människorna som rör sig lite för fort plötsligt får ett spöke som förföljer dem.

Om du tänker protestera och säga att om man bara lägger 25 000 kr för en TV så är det bara till att gratulera. Du har lagt en fjärdedel av hundratusen på en TV.

Nu blev det lite politiskt för första gången, men det jag skulle komma till var förstås att vi är precis lika fåfänga och har precis lika svårt för den där klumpen till TV och vill ständigt köpa ny med inte så mycket mer kriterier än att den ska vara platt (och gärna vit). Idag råkade vi ha svaga stunder samtidigt som lönen träffat kontor och var överens om att det blev en TV-runda efter jobbet. Som tur är så blev det fint väder och en öl på stan räddade oss från fåfängan. Vi får väl se om vi klarar morgondagen.