De gör tydligen sina återbesök. Ty Pennington och hans mannar. Lina och Marcus, mest kända för hemliga-rummet-projektet har begett sig spontant från Göteborg mot Växjö. Trevligt!

Bilen är inlämnad nu för att den där skadan efter missödet utanför konsum ska fixas till. Vi har fått en hyrbil betald av försäkringsbolaget, en ford focus som man kan köra på etanol.Jag undrar lite var de köper sina bilar för jag vill ha en sån... som alltid är ren både invändigt och utvändigt.

Damn! Snart är det på riktigt. Jag ska lämna G:a Norrvägen 45 på veckorna för att jobba i Stockholm. Jag som får lätt hjärtklappning när jag rullar in på centralen och svettningar av en seven-eleven. Jag är inte så urban kan man väl säga. Jag fick en ny (fast begagnad) cykel idag som var en present från Sara. Killen (verktygs-Bosse för er stammisar) som fixat den har i flera veckor lovat att han skulle ställa den utanför G:a Norrvägen 45. Idag var den plötsligt där, men låst och ingen nyckel. Han svarar inte när jag ringer. Vad är det som händer?

Det var för en gångs skull hela tjugo minuter till jag skulle vara på jobbet när jag gick ut genom nya dörren på Gamla Norrvägen 45. Förbi gick en granne med en hund. "Det är så ovant att det kommer människor från det hållet på huset!" Sen följde lite artigt prat och det framgick att hon hade ganska bra koll på projektet och att grannarna hade pratat en del om det. Jag bjöd naturligtvis in henne någon gång i framtiden. Det ville hon gärna för hon och en annan granne hade sagt att vi yngre hade ju lite annat sätt att tänka kring saker och ting.Lite nöjd med att ha stått på sin tomt och samtalat med granne på det där lite längre avståndet som man inte gör när man delar trappuppgång upptäckte jag att tiden hade gått. Nu var det bara åtta minuter till jag skulle vara på möte. Låset till cykeln har frusit. Hämta tändstickor, tänkte jag! Det gjorde jag och sen märkte jag att det är nog inte rätt reaktion för det funkade inte alls. Sen försökte jag blåsa i låset, det smakade svavel. Sen tog jag till våld och bröt av nyckeln i låset. Klockan var nu mötesstart och jag började promenera mot jobbet... jag blev tjugo minuter sen.

Det var ju inte så att Magnus och Sara på något vis var ledsna över att plöstligt få träffa Magnus gamla och Saras något snarare vän Mathias på Falafel no 1 i Malmö.Det hade varit en helt osannolik kväll med både danskareoke och köande, men bättre skulle det bli.Efter att vi glatt hälsat på Mathias och Pradit som kom i hans sällskap så upptäckte vi den här klassikern. Som en perfekt svans...Toapapper!Gapskratt... fniss... skratt...gapsratt och så har det faktiskt fortsatt hela natten.

Gå till det chockerande inslaget från Gamla Norrvägen 45!

Ja, det är ju YIT som ska fixa fjärrvärmen så att den inte bara finns inne i huset utan också värmer upp huset. Plötsligt ringer YIT-Janne och frågar hur det går om de kan få komma till oss snart. "Javisst!" säger vi lite förvånat. "Vad bra, ska bara kolla om de är klara med det de ska, sen hör jag av mig igen... Frågan är: Hur lång tid tar det innan han ringer igen? Vad tror du, ny fråga!

Villa och allt vad det innebär... Ingen kabel-TV längre, inget RIKTIGT bredband. Innan jag kopplade in digitalboxen så blev man ju lite nervös när man lästa i instruktionerna att "antennen kan vara för gammal". "Tro fanken att den är för gammal" tänkte man, bitter som man började bli. Men - det funkade ju! I alla fall efter att man satt in kontakten till antennförstärkaren som någon tidigare ägare till Fastigheten Barkborren 9 satt in. Det funkade i alla fall fram till igår kl 15. Svart i rutan!Kunde stormen ha flyttat antennen så mycket och varför märktes det inte förrän ett dygn efter att stormen bedarrat. Mange T (ja, det är ju jag när jag likt en Rn´B-artist får storhetsvansinne och börjar prata om mig själv i tredje person och resten av jordens befolkning som "fans") klättrar upp på taket och börjar felsöka. Självklart måste man börja där det är mest spektakulärt. Jag ringde ner till Sara som lagade mat. "Nej, det ser ut som det ska här, eller i alla fall som jag tror att det ska se ut." Kanske kabeln då? vi testar att göra en ny kabel. Något bättre... vi förkortar den... nja, knappast bättre. Stillbilder i alla fall... "Nu är det perfekt" säger Sara plötsligt. Det var jag som vikarierade som antenn eftersom jag höll i antennkabeln. Trumpeten funkade också bra. Det visade sig då vara den där antennförstärkaren som var paj. Nu är den förbikopplad och TVn funkar igen. Tjo och tjim!För övrigt är jag mycket besviken att min gifanimering på när grävmaskinen försvinner här nedan inte har rönt någon slags uppmärksamhet...