Oron över en nyårsskiva i krypgrunden har lagt sig. Som det ser ut nu har vi i alla fall råspont att sitta på.

Securitaskillen kommer förbi i helgen. Han skulle ändå in och "handla sån där julskit".

Okej då! Vi har sett nästan alla avsnitt av exreme homemakeover. Ty Pennington är killen som springer runt med en dv-kamera och flåsar när de river och gråter ut när man får veta att familjens alla gosedjur brunnit upp i den värsta eldsvådan sen pleasentville fuskbyggdes för nästan 10 år sen. Ty är killen som alltid har ett hemligt projekt (ställa in en brandbil i huset för att vakta en vägg gjord av gosedjur). Gamla Norrvägen måste ju också ha ett hemligt projekt! Till helgen kommer designer Lina och ekonom Marcus för att genomföra ett hemligt projekt i Magnus och Saras sovrum to be för den ringa budgeten 2 000:-.

Damn! Råsponten räcker inte! Vi (läs Magnus) måste ha räknat fel. Jaha tänkte han, bäst att rätta till det. Åker väl till byggmax och köper. Bäst att köpa så det räcker. Behöver nog fem, men köper åtta.Hem och jobba! Sara kommer. Snabba! Köpa torktumlare. Äntligen! På elgiganten får vi tre personer att skratta.Person 1: säljare på vitvaruavdelningen frågar: "Vill ni ha någon extra trygghet" Någon svarar: "nej vi har trygghet i varandra." Person 1 skrattarPerson 2: säljare i kassan: Magnus säger: "Jag ska köpa torktumlare, jag heter Magnus!" person 2 skrattar.Person 3: lämnar ut torktumlaren. pekar och skrattar.Hem och jobba med råsponten. Det räcker visst! Nu har vi för mycket råspont. Hålet i golvet är lagat! På tisdag i nästa vecka kommer en kille och lappar igen parketten. Det alternativet fanns minsann inte ens med i förrförra veckans omröstning.

Vet inte varför vi inte tänkt på det! vi kanske inte trodde på att det skulle gå att bo på gamla norrvägen. Vi har inte tänkt på flytten så mycket mer än att vi inte orkat tänka på den. Kom och hjälp oss. Första helgen i december. Kom till Växjö!

... fräser vi och skriker frustrerat "Jag är inte alls TRÖTT" samtidigt som vi slänger pennor och frigolitbitar omkring oss.Ibland är vi trötta. Men det märks bara när det har gått lite fel... det är ju så himla kul när allt går rätt, det är då vi går som på små lyckliga moln av spån och damm.

Ja, vi får medge att sedan Lena åkte är det ingen som har vare sig målat eller tapetserat. Penslar och rollers som är ordentligt insurrade i plastpåsar (för att de inte ska torka mellan användningarna... och framförallt för att man ska slippa tvätta dem efter varje användning och varje dag) hade redan börjat rosta, var det verkligen såå länge sedan de användes eller jävlas de med oss!? Nåväl, "recovery tapet" - just löööv it!

Man blir alltid lite tafflig när man har hantverkare hemma. "kan du öppna upp den väggen?" och man petar snart lite förstrött i en verktygslåda och får lite såna här oförberedda läxförhörskänslor.Jag hade ju tänkt att jag skulle ge mig på hålet i golvet denna eftermiddag och jag hade börjat med det lite försiktigt när elektrikerna var där. "hur går det?" hade han frågat. "ska du ta och skita i och åka härifrån så att jag kan köra min klåparfreestyle för mig själv" tänkte jag. Klåparfreestylen skulle hamna lite närmare sann snickarkonst än vad jag hade tänkt mig. Jag har bytt golvbjälke, lagt trossbotten, isolerat och börjat sätta igen hålet och jag har varit så förbaskat nöjd. När Sara kom lite senare fick hon stå ut med: "Sarasara, ta en bild på mig nu" sådär var femte minut.Det har varit en av de bästa dagarna hittills. Sara har jobbat parallellt med att fixa återstående väggar i hall och kök och så. Det kokar!