Isoleraren är återfunnen och verkar må okej. Nu väntar vi på en grävare som säkert också är svår att hitta.

Föregående omröstning är avgjord. Pessimisterna vann med hästlängder. Det har taggat herr och fru Spikpistol. Det blir mer lister ikväll.Vi trodde nog att den här bloggens främsta nytta skulle vara att informera nära och kära om vårt bygge. I stället har den funkat som terapi och på ett effektivt sätt gjort att vi inte direkt drabbats av någon långvarig galenskap. Nu letar vi efter fler effekter. Är det kanske någon som blivit inspirerad därute?

Alla som planerar att komma på nyår och läser detta! Ring gärna och berätta när ni kommer. Det är några som kommer den 29:e redan och någon som kommer den 30:e. Det kan ordnas spikpistoler så att det räcker åt alla. Sen delar vi upp oss i lag och kör någon slags paintballvariant i trädgården. Det ger sig! Det skulle kunna hända att man få en roller i handen när man kommer, men det är inte säkert...Calle och Håkan håller på att planera sin tripp för fullt. De har klagat på att bloggen handlar för lite om dem. Spotta i nävarna och ta på er blåstället och kom till Växjö ska ni få inlägg som handlar om bara er och era hantverkarkunskaper!

- Igår fick vi kökssockeln på plats (nästan, hade ju satt listen som håller skåpen för långt ut så det blev inte bra, ni fattar inte, men det blev fel och måste åtgärdas, jobbigt!)- Idag fick Sara en julklapp från frälsningsarmén. En cd-skiva att sprida stämning med.

Retade mig på resultatet i omröstningen. Åkte därför och köpte 100 meter list. Ikväll började vi med att sätta dem. Gud så förlösande! Gästrummet är så grannt så grannt! Lite olja på det golvet och det är klart, bannemej! Det första rummet som är klart på riktigt. Ja innan inredning då. Det är kul det där med att saker blir klara. Man blir liksom klar många gånger. Igår var vi klara, idag är vi klara igen och imorgon blir vi klara. Sen blir vi ju klara när möblerna är på plats som de ska. Fast sanningen är väl att man aldrig blir klar och det är väl det ni insett med listerna. Men vi har tagit upp kampen. Innan nyår blir nog svårt...Här får ni förresten se det andra rappgogolvet lite närmare. Vitask, mina damer och herrar. En hemlighet ska avslöjas: Vi plockar undan rätt mycket för att ta bilderna. I vardagsrummet är det för tillfället värre ordning än det var dagen vi flyttade in...

Inte nog med att det har målats och lyssnats på jazz. Det har lyssnats på Sting och satts upp string också.Stringhyllan fick egentligen inte plats. Vi funderade på om vi skulle såga av dem. Det blir ju inte snyggt när det är fanér. Om man går utanför huset och slår ett hål rakt igenom väggen så ser man att hyllplanen är avsågade på ena sidan. Vi kom fram till att det inte händer så ofta att folk gör det nuförtiden. Så vi sågade av och satte upp.

Det blir allt mer förfinade metoder för att få hjälp med renoveringsprojektet på Gamla Norrvägen. Magnus och Sara hade lyckats få ett "Någon som vill komma förbi på brunch på söndag?" att låta spontant och inte alls iskallt med baktankar.Christian var en av tre som nappade: ena stunden saffransvåfflor och köttbuffé och innan man vet ordet av... måla gästrummet!

Det finns många såna här "jag borde" i livet. Ännu fler när man håller på att renovera ett hus. Surdegar helt enkelt. Vi har länge känt att vi borde ta och slänga ut en annons på blocket så att vi kanske kan bli av med alla gamla vitvaror så att vi kan få lite ordning i gararaget så att... (här följer en hel rad av varandra beroende positiva effekter, hoppar över några), så att vi blir klara med huset och lyckliga i alla våra dagar.Plötsligt utan några omsvep la vi blocketstrategiskt inför helgen in en annons. Några halvsvala frågor kom på mail till det plötsligt hände. Jag stod och lagade mat. Telefonen ringer, känner att det kan balla ur, har ju inte riktigt vant mig vid att det är 400 V på spishällen och bra mycket bättre drag. Telefonen ligger längst bort, har inte riktigt vant mig vid att vi bor dubbelt så stort. Matlagningen uppehåller mig, telefonen ringer tredje gången. Jag springer, kastar mig över sängen, slår i smalbenet, skriker lite samtidigt som jag svarar och låter konstig. "Hej, jag heter [förnamn] [efternamn]. "Försäljare" tänkte jag och kom till att tänka på spisen. Det var ju fortfarande inte ett löst roblem. Springer tillbaka samtidigt som jag liksom "hör under vatten" något om "blocketannons". Tillbaka vid hällen: Det flyter sådär en halv liter vatten över hela hällen. "Jaha, vitvaror, det stämmer, jag har inte riktigt lärt mig mina nya. Allt kokar över, kan du ursäkta mig en liten sekund?"Det visar sig att killen köper rubbet och kommer och hämtar det samma kväll. Lycka! Verkligen.